Naturvetare med danssteg och skrivlust

Det blev en innehållsrik höst 2009 för Gamla Blackebergare. Föreningen hade egen fest och drog sitt strå till stacken under skolans 60-årsjubileum i oktober. Vid terminsavlutningen utdelades föreningens julstipendium för andra året i följd. Det gick till Frida Tjernberg i NV3c. Hon hade 20 medtävlare och hur hon låg till i det sällskapet kunde hon inte gärna veta. Så när hon under stort bifall i ljushallen kallades fram av föreningens nye ordförande Peter Hellström för att ta emot 3.000 kronor och diplom kom det som en total överraskning för henne.

– Jag såg anslaget om att skriva något på temat ”innanför – utanför”. Först visste jag inte riktigt om jag skulle vara med. Men så fick jag en idé, berättar hon för Medlemsbladet när vi ses i ett studierum på skolans bibliotek en av vårterminens första dagar.
Ändå var hennes bidrag ett av dem som lämnades in ganska tidigt, så idén måtte ha slagit ned som en blixt hos henne: att skriva om en flicka som står inför frigivning efter många år i fängelse.
Det är nästan så att man tror att hon på något sätt har arbetat med kriminalvården eller känner någon som gör det. Men hon visar sig vara naturvetartjej ut i fingerspetsarna, fastän hon kommer från Hässelby gårds musikalklass och är aktiv tävlingsdansare.
– Jag går ju ut gymnasiet i vår och sedan tänkte jag läsa vidare på samhällsbyggnadslinjen på KTH, så det blir mycket matte och fysik, säger hon.

Men varifrån kommer då hennes känsla för språket?
– Jag läser mycket, böcker och tidningar som DN och Svenska Dagbladet.
Det visar sig att denna blivande teknolog föredrar papperstidningarna! Och att hon har ett intresse för kriminaljournalistik, om den får henne att fundera över bakgrunder och komplikationer hos dem som presenteras som offer och gärningsmän. Någon entusiasm för de aktuella svenska deckardrottningarna är dock svår att spåra, hon föredrar Agatha Christies pusseldeckare, givetvis på originalspråk.
Frida Tjernberg känner oro för ungdomsvåldet och har en egen förklaring: att många verkligen känner sig utanför, man kommer ”innanför” när man blir omskriven och uppmärksammad. Hur det går för huvudpersonen i hennes berättelse får man inte veta, inte heller detaljerna i hennes brott. Det är mycket medvetet: en del ska lämnas till läsarna. Men det finns en positiv öppning…
Nu väntar en ny värld och nya vänner. Men dansen hoppas hon kunna fortsätta med.